Bisjkek

Väldigt taggad begav jag mig hemifrån på söndagsmorgonen med första mål Arlanda. Killen i incheckningen fixade plats vid nödutgången på båda flighterna, mycket benutrymme på planen med andra ord, tack för det. 

Tre timmars flygning till Istanbul, fyra till Bisjkek och därimellan sju timmars väntan på Ataturk-flygplatsen gjorde det hela till en lång resdag/natt, så det var rätt skönt att äntligen landa på Manas International Airport i Bisjkek klockan 9 på morgonen lokal tid.

Centralasien och stan-länderna kanske förknippas med dyra visum och byråkrati, men till Kirgizistan behövs sedan ett par år tillbaka inte något sådant längre (motsvarande utveckling sker just nu i Kazakstan och Tadzjikistan). Gränsproceduren, inklusive köande, gick således på 5 minuter. Bra där, Kirgizistan! 

Kände direkt utanför flygplatsen att jag var lite som på hemmaplan resemässigt, trots att jag är nybörjare på regionen, jag tyckte mig förstå mentaliteten och hänga med i det sociala spelet hos taxikillarna (till viss del åtminstone). Jag slapp således långa förhandlingar om taxipriset där de först föreslår skamligt höga priser och jag kontrar med skamligt låga, utan kom snabbt överens med en kille om ett pris som var godtagbart för oss båda. Naturligtvis hjälper det vid sådana här tillfällen att gymnasieryskan sitter tillräckligt för att kunna utbyta enklare fraser.

Ägnade taxiresan åt att blicka mot de enorma bergsmassiven som fungerar som bakgrund åt staden medan chauffören körde mig genom den hyfsat behärskade morgontrafiken till mitt hotell. 

Jag hade bokat in mig på ett medelklasshotell och det kändes rätt värt att kunna ta en dusch på rummet och sen lägga sig och vila i en ren, fräsch och skön säng i ett svalt rum efter 20 timmar på resande fot. Inte mycket Kirgizistan över det rätt opersonliga rummet, men det ligger ju å andra sidan precis utanför dörren. 

Vilade på förmiddagen och tog en långpromenad i ett 43-gradigt Bisjkek på eftermiddagen. Inte så mycket sevärdheter, långa gator och mycket parker och torg med stora blomsterarrangemang och statyer och byster över forna hjältar. Gick även runt ett bra tag på den stora marknaden Osh Bazaar och insöp atmosfären där: grillat kött, frukt, tyger, kläder, bildelar, allt som ska finnas på en stor marknad fanns (det vill säga ALLT). På flera ställen stod det rader med stora säckar fyllda till bredden med olika kryddor. Känslan var verkligen Mellanöstern/Turkiet/Iran, samtidigt som alla skyltar var skrivna med kyrilliska bokstäver och man kunde göra sig förstådd på ryska. Det hela var nästan lite förvirrande - var i världen befann jag mig egentligen? 

Till middag åt jag en kebabrulle modell större innan jag begav mig tillbaka till mitt luftkonditionerade rum för att ta en lugn kväll.

Sovmorgon imorse för att vid 10 gå ner till frukostbuffén som erbjöd bland annat kycklinggryta. Gott! Gjorde sen ungefär samma runda som igår, fast med fler avstickare till byggnader och parker som såg intressanta ut. Åkte bland annat ett varv i stadens pariserhjul för att få en överblick och för att se lite mer av bergen. Tog även en vända förbi den inte alltför blygsamma Leninstatyn som visserligen är flyttad från det största torget här, men som inte för det på något sätt är undangömd.

Imorgon åker jag, om allt går som jag har tänkt, vidare österut, mot staden Karakol. Det ska vara ett bra ställe att utgå från för att ta sig upp i bergen, sen om det blir dagsturer eller turer med övernattning, det vet jag inte, jag får se vilka möjligheter som finns. Har bokat in mig i en sovsal på ett hostel första natten, det var ett tag sen! Detta till viss del för att eventuellt kunna få lite tips från andra resenärer.

Till Karakol åker jag med minibuss eller "shared taxi" som helt enkelt avgår när de är fullsatta, någon reguljär busslinje med tidtabell verkar inte finnas. Cirka sex timmar tror jag resan tar, så ska försöka vara på busstationen runt 9 imorgon. Nu blir det åter igen en lugn kväll och eventuellt fotbolls-VM på rummet vid midnatt.