Karakol och Altyn Arshan
Jag vaknade på onsdagen lite senare än planerat efter en sen natt med fotbolls-VM. Åt återigen kycklinggryta till frukost och tog sen en billig taxi till Bisjkeks röriga busstation, där jag snabbt lyckades navigera mig till en minibuss som skulle avgå mot Karakol så fort den blev fullsatt. Det kändes kul att vara på väg mot en ny destination och efter en knapp timmes väntan rullade vi iväg mot för mig nya vidder.
Vägen var i utmärkt skick fram till Lake Issyk-Köl, då grusvägar och vägarbeten om vartannat tog vid och jag insåg rätt fort att den utlovade restiden på fem timmar knappast skulle uppfyllas. Jag satt dock bekvämt och hade fin utsikt med den stora sjön på ena sidan och berg på den andra, så någon nöd gick det inte på mig.
Resan tog drygt sju timmar och efter att ha blivit avsläppt lite utanför Karakol och fått vägen till mitt förbokade hostel beskriven för mig kunde jag relativt snabbt och enkelt promenera dit för att checka in. Eftersom jag kom fram lite senare än vad jag hade tänkt bokade jag direkt en natt till för att ta en dag till att se Karakol med omgivning, samt planera en eventuell trekk i bergen.
Sovmorgon på torsdagen innan jag gick till en turistinformation som drivs ideellt av studenter här i staden. Fick bra info och kom fram till att en trekk till Altyn Arshan borde vara lagom för mig: markerad, upptrampad stig och möjlighet till övernattning skulle finnas, lät bra med tanke på att jag egentligen inte har någon vandringsutrustning med mig och definitivt inget tält.
Efter besöket gick jag helt enkelt ut ur staden och upp i bergen två timmar rakt upp. Härlig vy över staden, bergen och Issyk-Köl och intressant att se hur kirgizierna till hästs samlar in sitt boskap som betar fritt på kullarna.
Fredag och tidig morgon för att komma igång med vandringen. Jag slog följe med en britt som även han skulle gå till Altyn Arshan. Vi tog en marshrutka (minibuss med bestämd rutt, men utan fasta hållplatser) till ledens början. Kände rätt så snart att jag ville hålla lite högre tempo än britten, så drog iväg och det var rätt skönt att gå själv.
Fantastisk omgivning som väntat och tur med vädret, dessutom gjorde en forsande flod en sällskap längs hela vägen, vilket inte gjorde naturupplevelsen sämre. Leden var hyfsat lättvandrad, den stora ansträngningen låg i att ta sig uppåt: jag startade på 1800 m.ö.h och fem timmar och 14 kilometer senare var jag uppe på 3000.
Blev inkvarterad i en yurt och åt en välbehövlig lunch innan jag gav mig ut igen för att utforska området. Ett stort, snöbeklätt berg låg som bakgrund till klargröna kullar och sluttningar där mängder av till synes välmående hästar och kor strövade fritt. Jag gick i nästan fyra timmar till och njöt av omgivningarna.
Var rejält trött i benen när jag på kvällen stapplade in i "huvudyurten" för att undersöka matsituationen. Blev serverad en mycket god och mättande köttsoppa samt stora mängder te. Temperaturen hade börjat krypa neråt fem grader, så det gjorde gott att få lite varmt i kroppen. Efter maten gick jag tillbaka till min yurt och la mig under många varma filtar i sängen och lyssnade på regnet som hade börjat smattra mot tältduken. En riktig toppendag!