Tillbaka i civilisationen

Jesper pratade redan forra sommaren om att han ville aka till Georgien. Da tittade jag storogt pa honom och sa "Ar det inte krig dar?". "Nejda, sa Jesper, det ar nog inte sa farligt". Jespers resplaner kravde nagra manaders overtalning, sedan gick jag iallafall med pa att boka biljett till Yerevan i Armenien.

Armenien och Georgien har med andra ord varit en utmaning for mig. En kansla av stolthet infann sig darfor i mig nar vi passerade gransen till Turkiet. Jag hade med allergier och astma klarat att i tva veckor resa i tva ganska extrema lander. Jag gillade verkligen Armenien och att pa nara hall se berget Ararat dar Noah enligt bibeln strandade med sin ark var en av de storsta upplevelselserna jag varit med om. Manniskorna var ocksa oerhort trevliga och gastvanliga, vissa vande sig om pa gatan och ropade "Welcome to Armenia!"

Georgien var den storsta utmaningen for mig. Tbilisi ar inte en av mina favoritstader, men en person jag aldrig kommer glomma fran Tbilisi ar var genomtrevliga vardinna pa hotellet. Hon sag om oss som sina egna barn och bokade slutligen bade buss och billigt hotell i Batumi nar vi skulle vidare. Vi vilade upp oss nagra dar vid havet i Batumi som om nagra ar sakert kommer att bli en riktigt het badort. Vi hittade aven en sportbar dar vi bland annat tittade pa matchen Tyskland/England. Halva underhallningen var att se ett gang engagerade georgier med englandstrojor som frenetiskt hoppade upp och ner pa stolarna genom hela matchen. Jag kan inte ett ord georgiska, men jag forstod precis vad de sa =)

Nu har vi saledes anlant till Trabzon i Turkiet. Det var riktigt haftigt att aka over gransen eftersom kontrasten mellan de bade landerna blev sa tydlig. Vi akte fran gropiga vagar som saknade vagren till tvafiliga asfalterade vagar som till och med hade skyltar!

Det stod i reseboken att Trabzon skulle vara lite comsopolitan och det ar det, men vi har tagit en vilodag har och imorgon aker vi vidare till Sivas med malet inriktat pa Kayseri dar vi ska titta pa stenar.