Upp för en backe

Jag ar ater i Kota Kinabalu, efter att ha tagit mig upp (och ner) for Mount Kinabalu (4095 m.o.h).

Jag delade ju taxi med tre stycken andra fran flygplatsen in till Kota Kinabalu, och vi bestamde oss for att forsoka ta oss upp for berget tilsammans. Framforallt ar det trevligt med sallskap och dessutom delas manga kostnader pa antalet personer man ar i en grupp, sa detta var helt perfekt. Dessutom traffade vi tva till pa hostelet som ville folja med, vilket innebar att vi var en grupp pa sex, vilket ar max antal for en grupp. Tre irlandare, en kanadensiska, en engelskman och jag, mycket treviga manniskor och vi kom alla bra overens.

Vi forberedde oss med en dag pa stranden har i narheten av Kota Kinabalu, innan vi for tre dagar sedan begav oss mot Mount Kinabalu. Eftersom vi var sex stycken delade vi pa en taxi till berget, en resa pa ca tva timmar. Det blev ca tio kronor dyrare an bussen, men mycket bekvamare.

Forsta natten spenderades vid foten av berget pa ett riktigt skabbigt vandrarhem. Regn och blast hela natten, men nar vi vaknade dagen efter sken solen.

Vi valde den lite tuffare och langre vagen upp och det var nog ingen av oss som hade raknat med att det skulle vara sa tuff terrang som det faktiskt var. Stora nivaskillnader, det var sallan man bara kunde ga rakt fram utan att anstranga sig. Som tur var regnade det inte, men nar vi val kom upp till "baslagret" var vi anda genomsura av svett. Vi hade som sagt tur att vi slapp regn och att det var en relativt molnfri dag, for utsikten var inte dum!

Vi blev inkvarterade pa ett ganska trevligt stalle pa ca 3400 meters hojd, dar vi blev serverade
middagsbuffe och fick se en magnifik solnedgang. Vid tva pa natten skulle vi fortsatta mot toppen, sa vi gick i princip och lade oss efter solnedgangen.

Hade nog lite problem med hojden under natten, latt feber och huvudvark, men det var borta nar vi blev vackta vid tvatiden. Nu var vadret inte lika roligt, sporegn och iskallt. Valforberedd som jag var paborjade jag vagen upp mot toppen i jeans och tjocktroja. Pannlampa ar overskattat.

Forutom regnet och kylan var vagen upp tuff och pa manga stallen var det sa brant att man fick ta hjalp av rep for att ta sig upp. Det var valdigt jobbigt, men ocksa valdigt roligt.

Vid femtiden, lagom till soluppgangen nadde vi sa toppen, 4095 m.o.h. Det later kanske inte
jatteimponerande, men det ar anda det hogsta berget i Sydostasien, sa vi var ganska nojda dar vi stod. Vi var dock snabba med att ta oss ner igen for det var iskallt dar uppe och dessutom blasigt. Pa vagen ner sprack det upp och man kunde se ut over Borneo. Haftigt!!!

Tillbaks i baslagret fick vi frukostbuffe innan vi paborjade vandringen nerat, vilket gick betydligt
lattare och vid sextiden igarkvall var vi tillbaks pa hostelet har i KK, lagom mora i kroppen.

Vi gick och inhandlade lite ol och rom och hade lite fest pa hostelet, for att sluta pa en karaokebar dar vi holl till fram till 2 pa natten, ett dygn efter att vi startat var dag. 24 riktigt roliga, aktiva och val anvanda timmar!

De andra akte vidare till en o for att dyka imorse, men det intresserar ju inte mig sa jag sitter har och smider mina egna planer. Imorgon tankte jag ta baten harifran till Brunei, det ska ga en vid 8 pa morgonen till den stad nara gransen. Darifran ska forhoppningsvis en annan bat ta mig till Bandar Seri Begawan, Bruneis huvudstad. Planerna ar att stanna tva natter, kanske tre om jag hittar nagot nagorlunda billigt hostel, Brunei ar ett mycket dyrare land an Malaysia.

Den 27:e oktober har jag sedan bokat en flygbiljett fran Kuching pa vastra Borneo till Jakarta i
Indonesien. Nu ska jag stappla mig ivag och ata nagot; idag staller nivaskillnader som en trottoarkant till med problem...